Att arbeta utforskande

Områdets innehåll och egna reflektioner

Barn utforskar hela tiden sin omvärld och söker mening och förklaringar till hur saker hänger ihop. Elfström et al. jämför detta med de observationer, hypotesformuleringar, och experiment som naturvetenskapliga forskare gör (2008, s.20). Skillnaderna är främst att forskaren har en mycket större teoretisk kunskap och samlar empirisk data på ett mer metodiskt och systematiskt sätt. De använder ordet utforskande för att beskriva det barnen gör, vilket passar bra eftersom det skiljer det från begreppet forskning men man ändå kan höra att de är nära länkade (Elfström, 2008, s.16). Pedagogens uppgifter blir dels att underlätta detta utforskande, till exempel genom att tillhandahålla material – både platser och material att undersöka men också hjälpmedel som underlättar undersökandet – dels att försöka få syn på, uppmärksamma och följa upp alla funderingar från barnen. Att i huvudsak följa barnens intresse hindrar förstås inta att ibland ta en mer ledande roll och fästa barnens uppmärksamhet på intressanta fenomen eller presentera fakta men det bör alltid kombineras med att barnen aktiveras så att teori, görande och egna erfarenheter kopplas samman (ibid., s.16). Viktigt är också att vara ödmjuk inför kunskap och kunskapsöverföring då livet och dess naturvetenskapliga fenomen ofta är mer komplexa än de kan beskrivas (ibid., s.29). Ur den synvinkeln bör också gruppens samlade kunskaper och perspektiv ses som en tillgång – att vi skapar kunskapen tillsammans, att vi inspirerar varandra och att alla ges utrymme att sätta ord på sina egna upplevelser (ibid., s.39-41).

Att designa tekniska lösningar är ett annat sätt att arbeta utforskande. Här utgår vi mer från ett behov eller ett problem som vi ska lösa, det kan vara så enkelt som att flytta fram en pall för att nå upp till en hylla. Här blir det ett cykliskt arbetssätt där vi går från att bedöma vad som behövs till att designa, tillverka och därefter återigen bedöma hur väl vår lösning uppfyllde vårt behov. Sådana behovsinspirerade lösningar förekommer förstås hela tiden i barnens vardag men man kan också tänka sig att inspirera till teknisk problemlösning med utgångspunkt i sagor eller andra berättelser (Bjurulf, 2013, s.76).

De naturvetenskapliga och tekniska metoderna liknar varandra men skiljer sig också åt – kanske framförallt genom syftet, vilket för naturvetenskapen oftast är att hitta orsakssamband och för teknik att uppfylla ett behov. Detta kanske delvis fångas i det kärnfulla påståendet: ”Naturvetenskap ska vara sann, teknik ska fungera”. Vad vissa uppfattar som ett behov kan dock av andra uppfatta som onödigt  eller till och med skadligt, dessutom måste olika behov ofta vägas mot varandra eftersom man inte har obegränsade resurser. Detta kan vara viktigt att poängtera för barnen, även om många saker vi tar för givet i vardagen är ett resultat av teknisk utveckling och att dessa artefakter underlättar vårt liv avsevärt så är teknikutveckling inte oproblematisk (Grimwall, 2013, s.9).

Vad säger läroplanen om området?

Huvudsakligen två mål ur läroplanen tycker jag passar under denna rubrik, båda från målen om utveckling och lärande. Att varje barn:

  • utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
  • utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar,

(Lpfö, 2010, s.10)

Om vi ser till att det utforskande arbetssättet i förskolan ofta sker i grupp kan man också tänka sig mål kopplade till barns inflytande. Till exempel att ”varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande” (Lpfö, 2010, s.12).

Saker som är bra att tänka på

Börja där nyfikenheten föds, lita på barnens intressen tar er till intressanta områden. Många naturvetenskapliga och tekniska fenomen är sammanlänkande och varje fråga eller fenomen som undersöks kan leda till hundratals nya. Låt barnen först förutsättningslöst undersöka innan du går in för att hjälpa och förklara alltför ingående, då blir deras nyfikenhet sporrad av det egna undersökandet och de blir mer mottagliga för din kunskap. Ställ istället inledningsvis många frågor för att hålla igång den undersökande fasen. Ta också barnens frågor på fullt allvar och försök gå till botten med dem genom att hjälpa dem formulera hypoteser som vi tillsammans kan prova. Utgångspunkten för utforskandet kan gärna vara vardagsnära så att det finns stora möjligheter att återkoppla ofta.


Material och konstruktion

Områdets innehåll och egna reflektioner

Teknisk historia går långt tillbaka i tiden, förmodligen åtminstone ända till uppkomsten av de första människorna, Homo sapiens – den tänkande människan. Konceptet Homo faber, den skapande människan, används ibland för att beskriva människans förmåga att manipulera sin omgivning med hjälp av artefakter. I det moderna samhället är dessa tekniska människoskapade föremål så integrerade i våra liv att vi ofta tar dem för givet. Att skilja på teknik och natur är därför inte helt lätt, kanske framförallt för barn. Att få se tekniska föremål – i form av exempelvis tvättbrädor, gamla mobiltelefoner, disketter, jordkällare, fotogenlampor – och jämföra med nyare teknik kan vara ett sätt att hjälpa barnen förstå den tekniska historien och att förstå att teknik handlar om sådant som är skapat av människor och som motsvarar våra behov och att det är en utveckling som hela tiden fortgår. I vissa fall går utvecklingen fort, till exempel inom telefoni och datorer, medan bensin- och elmotorer fungerar på samma sätt som för över hundra år sedan, och knivar och yxor varit sig rätt lika i flera tusen år (Grimwall, 2013, s.13).

Ett annat bra sätt att synliggöra tekniken är att diskutera olika tekniska föremål med barnen med utgångspunkt i frågor som: –Vad är den till för?Hur fungerar den? och –Vad är den gjord av? I anslutning till detta eller som uppföljning kan man också tänka sig övningar i kreativitet genom frågan –Vad skulle den kunna användas till istället? Det här är frågeställningar som barn i förskoleåldern är bra på då de har få förutfattade meningar. Det är också ett exempel på hur det ofta går till eftersom ”nästan alla uppfinningar bygger på en kedja av tidigare framsteg” (ibid., s.19).

Det kanske vanligaste utforskandet av teknik i förskolan är dock bygg- och konstruktionslekar, en aktivitet som Mylesand menar att barnen använder som språk och verktyg för att utforska och förstå världen (2007, s.15). I byggprocessen möter barnet materialens egenskaper och möjligheter och utforskar begrepp som hållfasthet och geometriska strukturer som fackverk, men i byggande med kompisar och pedagoger bygger de också tillsammans sin världsbild och sin begreppsförståelse. Byggandet handlar om mer än teknik – exempelvis bild, estetik, geometri, matematik, språk, empati och jämställdhet (Mylesand, 2007, s.21) . I konstruktionsprocessen blir man dock ofta så uppslukad av sin egen idé att man ”bara bygger” vilket för all del inte är det sämsta. Men det svåra är att få till ett samtal med gemensamma reflektioner om vad man ska bygga, hur man ska gå tillväga och hur det faktiskt blev. Ansvaret för att byggleken blir en sådan mötesplats ligger hos pedagogerna (ibid., s.16-19). Det är också viktigt att pedagogen kan förevisa och diskutera olika konstruktionsmöjligheter med barnen så deras praktiska kunnande ökar och man inte hamnar i ett ”oreflekterat görande” (Bjurulf, 2013, s.68). Att det färdiga bygget faktiskt fungerar som det var tänkt är kanske inte alltid viktigt men om man siktar mot det målet och med hjälp av justeringar och kompletteringar når dit ger det barnen en ökad tilltro till sin egen förmåga (ibid., s.85)

Vad säger läroplanen om området?

Den mest uppenbara formuleringen i läroplanen är att vi ska sträva efter att barnen ”utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap”. Barnen använder som sagt också byggandet för att ”nyansera innebörden i begrepp, se samband och upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld” vilket också är ett av läroplanens mål. Att varje barn ”utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar” känns också självklart att vi strävar mot genom jobba med material och konstruktion (Lpfö, 2010, s.10).

Saker som är bra att tänka på

Tillgång till material är väsentligt – materialet behöver vara inspirerande, välsorterat, tillgängligt och innehålla många valmöjligheter. Gå igenom och förklara de material som finns tillgängliga med barnen och låt de själva ta ansvar för att var sak hamnar tillbaka på sin plats så de blir delaktiga i materialval och i ordningen på byggplatsen. Förvara gärna material i genomskinliga backar för att underlätta både tillgänglighet och barnens delaktighet vid sortering och städning. Undersök också nya möjliga material tillsammans med barnen 0ch diskutera hur man kan bygga med det, vad det kommer ifrån och vilka egenskaper det har. Materialet kan delas in efter olika kategorier, till exempel sin form, eller kontraster som mjuk-hård, stor-liten, köpt-återvunnet. Ha en tydligt definierad plats för bygg och konstruktion,  gärna med låga bord uppmuntrar till möten och att bygga tillsammans. Skapa också en plats som medger att barnens konstruktioner kan sparas. En plats jag ofta tycker fungerar bra för färdiga skapelser är att hänga dem från taket där de blir synliga men inte i vägen. Vissa saker passar dock förstås snarare för barnen att ta med i leken. Ta med och visa olika tekniska föremål till förskolan, antingen hela för att undersöka deras funktion eller trasiga som går att undersöka genom att plocka isär. De isärplockade delarna kan användas för att konstruera nya föremål eller tekniktavlor med. 


Mekanismer, el och magneter

Områdets innehåll och egna reflektioner

Ett begrepp som är bra att känna till för att kunna uppmärksamma och beskriva den teknik som omger oss i vardagen är mekanismer. De kan se ut på olika sätt och fylla olika behov som till exempel överföra energi, flytta en rörelse eller lagra en kraft. Man brukar dela en mekanism i tre delar, ingång – den del som manipuleras för att sätta igång mekanismen, huvudmekanism – som utför själva arbetet och ofta är dold, och utgång – själva slutresultatet som vi ville uppnå, till exempel att locket på pedalhinken öppnas (Bjurulf, 2013, s.18).

Fem av de viktigaste och mest grundläggande mekanismerna är hjulet, hävstången, kilen, skruven och det lutande planet. Många mer komplicerade mekanismer kan ses som olika varianter eller kombinationer av dessa, till exempel kan block och talja ses som en version av mekanismen hjul. Polhem beskrev dessa enkla mekanismer som vokalerna i ett mekaniskt alfabet där konsonanterna var andra delar som behövs för att koppla ihop olika mekanismer, kedjor, länkar, fjädrar, länkar, vajrar och så vidare (ibid., s.19). Om vi hjälper och uppmuntrar barnen att leta efter sådana enkla mekanismer i sin vardag och att jämföra dem med varandra så kan de så småningom inte bara förstå hur de fungerar utan även själva ta hjälp av mekanismerna för att lösa problem. Några sätt att göra detta är kan vara att gå teknikpromenader, till exempel att gå runt och försöka hitta olika exempel på hjul, eller att undersöka och diskutera olika leksaker mekanik, eller upptäcka gårdens lekredskap ur ett teknikperspektiv (ibid., s.22, s.45 & s.54). Vi kan också demontera trasiga mekaniska prylar och konstruera skisser, ritningar och tekniktavlor eller bara titta på olika sprängskisser. Det kan ibland vara lättare att förstå ett föremåls mekaniska principer från sådana tekniska ritningar än från ett verkligt exemplar (Grimwall, 2013, s.112).

Elekricitet är en teknisk lösning som i dagens samhälle i många fall ersatt de enkla mekanismernas jobb. Barns uppfattning om elektricitet från vardagssammanhang är nog ofta dels att det är farligt och att lampor, ugnar, telefoner, datorer och andra vardagsföremål behöver elektricitet för att fungera. Var elektriciteten kommer ifrån är inte lika självklart men oftast är det ju från en naturkraft: sol, vind, vatten, kärnkraft eller förbränning av organiskt material. Ett enkelt sätt att visa hur det mekaniskt går till att  omvandla energi från sådana naturkrafter är att bygga egna vindsnurror och vattenhjul (Bjurulf, 2013, s.83-85). Oftast skapas elenergin genom en generator – en cykeldynamo eller någon annan handdriven elgenerator kan vara ett bra hjälpmedel för att undersöka hur det går till, en generator är ju också  princip samma sak som en elmotor som man kopplar åt andra hållet. Annat material som passar för att utforska elektricitet kan vara batterier, lampor, sladdar och strömbrytare (Elfström, 2008, s.79). Elektrisk ström uppstår när elektriska laddningar förflyttas, det enklaste sättet att jobba med begreppsförståelsen kring elektricitet (och minst farliga) kanske därför är att jobba med statisk elektricitet och med magneter – magneter är ju viktiga komponenter i både motorer och generatorer. En fördel med experiment med magneter och med statisk elektricitet är att effekterna ofta är tydliga och lätta för barnen att få syn på. ”Barn tycker om när det händer saker” och därför kan det vara bra att sikta på experiment som är roliga, överraskande och tydliga (Persson-Gode cit. i Claesdotter, 2008, s.31).

Vad säger läroplanen om området?

Läroplanens tydligaste mål inom detta område är nog att barnen ”utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar” men även målet att ”utveckla sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom [ … ] enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen”. I och med att så mycket av människans energibehov tillgodoses genom olika naturliga kretslopp blir också målet att barnen ”utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra” också en viktig utgångspunkt för detta område (Lpfö, 2010, s.10).

Saker som är bra att tänka på

Undersökandet av mekanismer görs som sagt med fördel i den vardagliga miljön. För pedagogen gäller det att hitta och uppmärksamma olika material att jämföra med, olika hjul, hävstänger och lutande plan. Just lutande planet och friktion är tacksamt att undersöka eftersom man kan göra det ute under lek och med hela kroppen. Vi kan jämföra glidande med rullande, med eller utan vatten etc. Det är bra att tillhandahålla material som hjälper till för ett mer systematiskt jämförande, till exempel tidtagarur och måttband. Att följa barnens intresse är ju ofta en ledstjärna för förskolan, mer sällan hör man formuleringar om väcka barnen intresse. Ledorden roligt, överraskande och tydligt är inte så tokiga för att beskriva hur det kan göras när det gäller naturvetenskapliga experiment. Kombinera gärna detta med stora möjligheter för barnen att delta själva i experimenten. 


Hållbar utveckling

Områdets innehåll och egna reflektioner kring detta

Standarddefinitionen av hållbar utveckling pratar om en samhällelig utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov. Definitionen kan problematiseras – främst ordet behov är inte särskilt tydligt, vems behov är det vi pratar om och hur avgör vi vilka behov som är viktigare om en avvägning måste göras (Björklund, s.14)? I den ojämlika värld vi har kan den enes grundläggande tillgång till mat, kläder och rent vatten utarmas på grund av att den andres mindre grundläggande behov prioriteras – sambandet emellan dem är dessutom global och så komplex att det är svårt att överblicka. För mig är det helt tydligt att våra grundläggande behov också innefattar mänskliga rättigheter inklusive exempelvis rätt till hälsa, utbilding och medbestämmande och att dessa står över andra rättigheter – principiellt även äganderätten även om det inte ser ut så i praktiken. För att kunna främja dessa rättigheter behöver vi satsa mer på en jämlik fördelning av resurser, vår ojämlika värld är orsak till många kriser och konflikter som utarmar mänskliga rättigheter. Även ordet utveckling kan ifrågasättas eftersom det är nära förenat med ständig tillväxt som hittills är kopplat till ett resursutnyttjande som är ohållbart (ibid., s. 19-20). Att hållbarhet ska vara en del av förskolans innehåll ter sig rätt självklart eftersom barnen själva utgör en stor del av den framtid vi pratar om – det är ju deras framtida behov som avses i definitionen ovan.

Hållbarheten delas ofta in i tre områden, den ekologiska – produktion och konsumtion av ”natur”, den ekonomiska – effektiv resursanvändning och den sociala – mänskliga rättigheter, värdiga arbetsförhållanden, delaktighet och rätt till utbildning bland annat.

I praktiken i förskolan handlar det innehållsmässigt kanske i första hand om den sociala delen av hållbarhet. Att jobba med en värdegrund där vi fokuserar på allas lika värde och rättigheter, demokrati, delaktighet och inflytande. Ger vi dessutom barnen reella möjligheter att påverka förskolans verksamhet och innehåll uppmuntrar vi dem att föra fram sina åsikter och stärker deras känsla av att kunna förändra – vilket är avgörande för en hållbar utveckling, som ju är en väg snarare än ett mål. Dessutom är att lyssna till varandras åsikter ett sätt att visa att flera röster behövs, det finns inte bara en väg (ibid., s.25). Vi bör också se förskolan som en medskapare av det samhälle den finns i. Det är genom vårt agerande i vardagen som vi bygger den hållbara framtiden (ibid., s.11).

Den ekologiska delen har länge haft en plats på förskolan i form av naturkunskap. Under senare år har denna på många håll kompletterats med teoriska och praktiska möten med exempelvis odling, återvinning och återanvändning. Det viktiga är att koppla ihop dessa till en helhet, att inte se de naturliga kretsloppen som fristående från samhällets utan synliggöra relationen mellan människa och natur. För att kunna göra det måste vi ha en nära relation både till naturen och till samhället och utforska båda delarna i ett sammanhang, som miljö- och livsstilsfrågor snarare än miljö- och naturfrågor (ibid., s.24). Genom att se människa och natur som delar av samma helhet, ifrågasätta rådande ordningar och skapa en problemlösande miljö skapar vi ett lärande för miljön snarare än om miljön eller i miljön (ibid., s.27-28).

Den ekonomiska delen av hållbarhet i förskolan kanske främst kan kopplas till förskolans roll i samhället, att hjälpa pedagoger, föräldrar och barn till en välfungerande livssituation och en produktiv, utvecklande och lärorik vardag. Här är det viktigt med en balans mellan dessa tre gruppers behov. Föräldrarnas behov av barnomsorg för att arbeta får till exempel inte prioriteras på bekostnad av barnens välbefinnande och möjlighet till lärande eller pedagogernas arbetssituation. Detta kan ha betydelse för till exempel barngruppers storlek och förskolans öppettider.

Vad säger läroplanen om området?

Grundläggande här blir läroplanens mål om normer och värden. Till exempel att barnen utvecklar ”öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar”, ”förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation”, ”förståelse för att alla människor har lika värde” och ”respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö” (Lpfö, 2010, s.8). Under utveckling och lärande finns andra formuleringar som kopplar mer till den ekologiska delen av hållbarhet till exempel att utveckla ”intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra” (Lpfö, 2010, s.10).

Saker som är bra att tänka på

Sträva efter att ge barnen en nära relation till natur och samhälle genom att så ofta som möjligt vistas ute i dessa miljöer. Ge utrymme att förlänga intresset som skapas i dessa möten genom att fundera och reflektera över era gemensamma upplevelser och genom dokumentation i form av foto, film och skapande. Vid dessa besök i ”verkligheten” är det kanske fördelaktigt att försöka vara mindre grupper så man kan fokusera på syftet och inte fastna för mycket i praktiska detaljer som mat och transporter. En dynamik i hur man gör gruppindelingar inför sådana utflykter är också bra så barnen får tillfälle att möta mångas åsikter. Ta också tillvara förskolans egen utemiljö och tänk igenom hur den kan användas för att synliggöra hållbar utveckling. Se till att barnens inflytande verkligen blir reellt och att åsikterna verkligen lyssnas på. Lämna plats för den okända kunskaperna och lämna stor plats för nyfikenhet och fantasi. Se över hur förskolans verksamhet som helhet bidrar eller inte bidrar till hållbar utveckling, transporter, mat, lokaler mm. Om man inte lever som man lär så kommer barnen inte heller tycka att arbete för hållbarhet är viktigt. Om man till exempel odlar ekologiskt tillsammans men barnen och pratar om det som ett viktigt steg mot hållbarhet och sedan inte serverar ekologisk mat så framstår det som ett något skevt budskap.


Människan och kroppen

Områdets innehåll och egna reflektioner kring detta

”Barn är sin kropp” hävdar Osnes et al. och menar att det är genom sin kropp och sina rörelser de lär känna sig själva och sin omgivning (2012, s.124). Om man har detta som utgångspunkt inser man att det är viktigt för barnen att lära sig om sin egen kropp, vad jag kan göra med min kropp, hur den fungerar och var den behöver. Det är också ett tacksamt område, barnen är fascinerade upptäckare av sin kropp och dess funktioner.

Kroppen är uppbyggd av många delar – ben, leder, muskler, blodomlopp, luftvägar och matsmältningssystem – som alla kan fungera som utgångspunkt för olika utforskningar. Matsmältningssystemet kan vara en bra utgångspunkt då barnen har många funderingar och frågor kring det vi stoppar i oss och vad kroppen gör med det, inte minst det som kommer ut i andra änden. Kroppens behov av energi och näringsämnen kan också kopplas till andra naturvetenskapliga fenomen. Björklund beskriver hur ett barns svar på pedagogens fråga ”Vad är energi? Hur kan man förklara det?” var ”Energi gör så att kroppen mår bra.” (2014, s.92)

Böcker och filmer är bra som inspirationsmaterial för att jobba med kroppens funktioner, det kan även vara väl investerade pengar att införskaffa en torso där man kan plocka bort och känna på organen. Vi kan också låta barnen skapa egna modeller eller tekniktavlor på hur kroppen ser ut på insidan med hjälp av olika material, exempelvis sugrör, påsar, garnnystan och annat. Att få känna på och leka med en modell fördjupar förståelsen, tunntarmens sex meter är imponerande långa när de läggs ut över golvet. Att skapa modeller av sig själv – och fundera över skillnader och likheter med andra, hårfärg, ögonfärg, storlek och andra attribut – kan också stärka barnets jaguppfattning. Man kan också tänka sig att jämföra människokroppens olika delar med samma organ hos husdjur, fåglar och andra djur. Varför har fåglar inga tänder och vad har de istället? Ett sådant jämförande kan leda till nya insikter och ett fördjupat utforskande (Elfström, 2008, s.76).

Många kroppsfunktioner – muskler, huden, minnet och sinnena – kan utforskas med olika praktiska experiment. Till exempel kan vi sätta en plastpåse över en hand för att få syn på vår svett, testa hoppspänst genom att försöka rita ett streck högt på väggen, mäta pulsen, testa grundsmakerna, trötta ut luktsinnet, testa reaktionsförmågan och undersöka var gränsen för vårt synfält går. Som Elfström uttrycker det: ”De allra yngsta observerar genom att rent konkret undersöka platsen de befinner sig på med hjälp av hela sin kropp och sina sinnen: syn, känsel, hörsel, smak, lukt och det kinestetiska sinnet” (2008, s.20).

Vad säger läroplanen om området?

Några mål i läroplanen som kopplar till detta är att vi ska sträva efter att barnen utvecklar ”sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och välbefinnande” och ”sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap” (Lpfö, 2010, s.10).

Saker som är bra att tänka på

När barnen utforskar och jämför kroppar och kroppsfunktioner så lägger de själva oftast inga värderingar i skillnaderna. Dock kan sådana värderingar förekomma ändå genom att vuxna har pratat om dem så det kan vara bra att tänka på hur man ska agera i en situation när sådana värderingar dyker upp. Alla våra kroppar liknar varandra men är ändå unika.


Litteratur

Claesdotter, Annika (2008). Flyter eller sjunker… ?. I Naturvetenskap och miljö i förskola och förskoleklass. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Bjurulf, Veronica (2013). Teknikdidaktik i förskolan. Stockholm: Studentlitteratur.

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Elfström, Ingela; Nilsson, Bodil; Sterner, Lillemor & Wehner-Godée, Christina (2008).
Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Grimwall, Göran (2013). Teknikens väsen – skolans teknikämne i tidigare skolår.
Lund: Studentlitteratur.

Mylesand, Mia (2007). Bygg & konstruktion i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Osnes, Heidi; Skaug, Hilde & Eid Kaarby, Karen (2012). Kropp, rörelse och hälsa i förskolan. Stockholm: Studentlitteratur.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s