Hur väljer jag innehåll i verksamheten?

Innehållet väljer jag med flera utgångspunkter eller ingångsvärden. Den första är förstås läroplanen, den är väldigt bred men samtidigt tydligt formulerad vilket ger stora möjligheter att välja aktiviteter utifrån mitt eget omdöme samtidigt som jag får ledning och struktur för vilka delar som ska ingå.

Den andra är min bedömning av barnens behov och intressen. Här uppstår det intresssanta fenomenet att jag kan göra bedömningen att de har andra behov än de som de visar intresse för. Det kan hanteras olika men det mest naturliga är väl om barnens intresse kan integreras i aktiviteter som också rymmer de behov som jag vill tillgogodse enligt läroplanen. Ett annat sätt att se på det är att jag måste se till att de aktiviteter som jag presenterar måste fånga deras intresse såväl som motsvara deras behov, de måste alltså konstrueras så att de också rymmer det som intresserar barnen.

Ett tredje ingångsvärde är utvärdering från tidigare didaktiska planeringar. Vad har fungerat bra och vad har fungerat mindre bra? Hur ska jag förändra för att förbättra? Detta blir en stor del av förskolans systematiska kvalitetsarbete.

Mina och arbetslagets kompetenser och intressen spelar förstås också in. Om någon pedagog är väldigt bra på att musicera till exempel så tycker jag det är självklart att vi ska utnyttja den styrkan på ett eller annat sätt. Det är också viktigt att se över hur vi kan komplettera varandra.

De yttre förutsättningarna, tillgång på digitala resurser, utomhusresurser, närmiljö etc kommer förstås ha en stor påverkan och det är viktigt att vara medveten om på vilket sätt detta påverkar så jag inte blir ett offer för omständigheterna utan kan utnyttja styrkorna och komplettera eller kompensera det som saknas.

Hur kan jag göra barnen delaktiga?

Om jag lyckas fånga deras intresse så kommer de säkerligen vara intresserade av vara delaktiga i att påverka hur temat/projektet/aktiviteten fortgår. Alltså är en mycket viktig del att lyckas presentera ett projekt/tema och det man vill fästa uppmärksamheten på på ett sätt som är engagerande. För att göra det måste jag veta vilka uttryck (t ex musik, bild) som fångar dem och var den proximala utvecklingszonen ligger. Gör jag det för enkelt blir det tråkigt och gör jag det för svårt är det ingen som förstår. När jag introducerat är det förmodligen oftast bäst att ta ett steg tillbaka och låta barnens idéer ta plats. Gärna genom flera olika arbetssätt eller moment och naturligtvis någon estetiskt skapande del. Sen tänker jag att det är dags för att samla ihop barnens idéer och jämföra olika perspektiv. Jag tänker att det är viktigt att inte för fort gå vidare med någon idé som jag känner kommer fungera bra utan låta så mycket som möjligt av det som kommit fram hänga kvar i projektets “världsbild”. Den här världsbilden tänker jag det är viktigt att ofta komma tillbaka till, dels för att plocka nya idéer från men också för att komplettera den med nya infallsvinklar som kommer till under resans gång.

Det är viktigt att barnen känner att de har ett reellt inflytande och att deras idéer faktiskt tas på allvar. Om det till exempel finns en stark önskan från barnen, säg en gunghäst eller mer  utflykter, så kan vi inte bara säga “vi får se” utan faktiskt tämligen direkt börja utforska hur vi ska gå tillväga för att kunna möta dessa önskemål. Om barnen får vara med i detta utforskande så blir förstås de reella inflytandet ännu större, och engagemanget och intresset från barnen kommer definitivt öka.

Hur kan jag främja ett musiskt/estetiskt förhållningssätt?

För det första förstås genom att låta barnen få många musiska och estetiska upplevelser och intryck. Men också genom att förmedla kunskap om musik och estetik. Förevisa tekniker, instrument och material. Diskutera vilka känslor eller stämningar olika estetiska uttryck väcker. Att dramatisera tillsammans med musik och bilder för att skapa berättelser tycker jag är en mycket lockande väg. Operor, musikaler, film och teater. Det blir en helhet i det estetiska arbetet och berättelsern fångar och håller en kvar, se bara på det senaste Disney-fenomenet Frost. Det emotionella och det kognitiva kan bli en helhet och barnen bli engagerade i sitt eget lärande när man använder estetiska uttryckssätt. Vi skapar identitet och kunskap på en gång. Jag tänker också att i kanske framförallt bildskapande kan barnen ibland känna att de inte är så tekniskt skickliga och det är viktigt att försöka få dem att inse att uttrycksfullheten inte sitter i det tekniska, här tänker jag att digitala verktyg kan vara en stor hjälp. För även om intryck och kunskap behövs för att lägga grunden till ett intresse för det estetiska så är det egna utövandet och utforskander vägen som vi tar oss fram på. Målet vet vi väldigt lite om, och det är det som gör det spännande.