Världens bästa och roligaste förskola

“Världens bästa och roligaste förskola” står det på hemsidan för förskolan Mollys farm. Det säger också något om förskolans verksamhet. Inte så att personalen på Mollys verkligen på något mätbart sätt tycker att det är världens bästa förskola, hur skulle de kunna veta det? Men tanken är att barnen som går på Mollys ska känna en stolthet över just sin förskola, att den är speciell och bra. Det handlar om att skapa en positiv och varm atmosfär som inspirerar till glädje och lärande. Man har ett positivt uttrycksätt i all samvaro med barnen, undviker att prata i negationer och pratar aldrig om att någon gör fel. Det är också mycket humor och bus vilket ytterligare förstärker ett fokus på glädje och lust.

Dagen börjar med att barnen, det är drygt 30 barn totalt, droppar in och leker tillsammans i det stora samlingsrummet. Dagen har ett tydligt upplagt schema som hjälper barnen att bli lugna, alla vet vad som kommer hända härnäst. 8.30 är det samling med alla barnen på förskolan. Slumpartat väljs två barn ut som får placera ut de andra barnen i en stor ring. Det finns ett lugn och en tillitsfull förväntan. Det blir några få korrigeringar av beteende men alltid med en positiv grundton; “vad bra att du kan sitta still utan att pilla på mattan”; “Brukar vi ha leksaker med oss på samlingen? Inte? Men då kanske du ska hoppa ut i hallen och stoppa dem i din ryggsäck?” Veckans tema är Fantomen på operan och dagens morgonsamling består mestadels i att man lyssnar på valda delar ur och läraren berättar historien. Tre barn är med och spelar huvudrollerna. Barnen är engagerade på lite olika sätt, en del är energiska i att svara på frågor om handlingen medan en del verkar mera sjunka in i musiken, men alla är närvarande i övningen. Efter samlingen går barnen till sina respektive “klasser”, trean, fyran eller femman. Dagen fortsätter växelvis mellan övningar i liten grupp, eller klass, och gemensamt. Utomhusvistelsen och maten är viktiga aktiviteter som alla ofta gör gemensamt. Veckotemat styr inte hela verksamheten, det finns många andra trådar, en klass kanske jobbar med ett projekt om planeterna och en med ett projekt om stenar.

Grundtankar

Sunt förnuft är ett torrt uttryck men det kan också räcka ganska långt, på Mollys kopplas det sunda förnuftet nära till att att alla barn ska må bra. “Allt som får barnen att må bra ska vi göra” säger grundaren Elisabet och tillägger att “Vi ser pedagogiken som ett skelett”. Hon tycker egentligen inte om att jämföra men om man jämför med t ex en Monterssoripedagogik som också har många bra tankar så är risken där att man ramar in och regelsätter verksamheten för mycket så att det istället blir begränsande. Man kan kanske säga att så fort man har satt ord på något så riskerar det att bli ett fängelse. Samspel är också en central punkt, barnen och pedagogerna jobbar tillsammans. Pedagogen kommer med en idé om “vad vill jag ge barnen möjlighet att uppleva idag?” Pedagogerna måste locka in barnen och när de väl kommer igång så triggar de varandra och tar över var aktiviteten tar vägen och var slutpunkten blir. Pedagogerna står för den röda tråden.

Elisabet betonar också att förskolan är en kugge i ett samhällsmaskineri, vilket också innebär att hela familjen ska må bra, om barnen mår bra mår föräldrarna bra och kan göra ett bra jobb och omvänt om föräldrarna mår bra så mår barnen bra. Allt hänger ihop. “De här barnen ska ta hand om oss på äldrevården”, är något att tänka för att ta hand om dem på ett sätt som ni själva vill bli omhändertagna på. Elisabet förklarar vidare genom att med en mening beskriva hur idealfallet borde vara i äldrevården: “Jag vill ha mitt kaffe kvart i tre, även om alla andra får det klockan tre”. Det handlar om “få göra det man vill, men utan att kliva på andra”. Barnen ska trivas, ha roligt och möjligheter ska öppnas upp för dem. Det är viktigt att barnen lär sig såväl respekt för andra som självrespekt. Ett lyckligt liv är att njuta av det jag har, inte att önska något jag inte har. Självständiga, hänsynstagande och kreative individer som det står på hemsidan.

Arbetssätt

Kultur är centralt. Ingen särskiljning görs mellan vad som typiskt sett är barnkultur och vuxenkultur. Barnen gör inga värderingar mellan detta så varför ska vi göra det? Fantomen på operan och blinka lilla stjärna är båda musik och kultur som kompletterar varandra. Konsten som hänger på väggarna är barnen med och väljer ut. Mona-Lisa och Picasso hänger bredvid barnens teckningar. Opera har dock något av en särställning eftersom man återkommande har olika operor som tema. Barnen spelar ofta teater och varje år sätter de upp dansföreställning om hur man behandlar avundsjuka. Konstnärlig verksamhet som målande och skapande är också viktigt. Mycket av denna verksamhet sker i grupp.

DSC_3330

Musik är den kanske den allra viktigaste kulturkomponenten, från opera och musikal till Bon jovi och Michael Jackson. Man har en välutbildad konsertpianist som musiklärare och en danslärare som bland annat lär barnen grunderna i balett. Ballet är en sorts övning disciplin och kroppskoordination.  Kontroll av kroppen är ett viktigt moment och förutom dans så jobbar man med till exempel yoga, gymnastik och armhävningar.   

Klassindelad undervisning – 3-åringar , 4-åringar och 5-åringar var för sig – där läsinlärning, räkning, engelska, omvärldskunskap, skapande, gymnastik och musik/rytmik ingår dagligen är en relativt stor del av dagen, ca 9-14 med avbrott för utelek och mat, men i alla moment har barnen en stor påverkan på hur och vad man gör. Den friare leken ska integreras med inlärning och stimulans. De veckoteman man jobbar med kan kännas lite mer styrt än det vanliga arbetet i svensk förskola, men tanken är att det krävs någon form av input från pedagogerna för att barnens tankar och utveckling ska ta ordentlig fart,  samtidigt går det inte att ha något tema som barnen inte vill ha. Det handlar så klart om sättet man presenterar temat på. Om man ställer frågan “Hur många badorter i norra Zimbabwe vill ni besöka” till vilken svensk som helst så är risken rätt hög att man får en tom blick till svar. Man måste ha en input, man kan inte bara fråga barnen: Vad vill ni ha? Pedagogen måste locka barnen, sen när arbetet är igång så är det barnen som har kontrollen över vart det tar vägen.

Språk jobbar man mycket med och de flesta av barnen i femman läser och skriver. Man använder ett ljudande alfabet, t ex motsvaras f-ljudet av ljudet “fffff” som en helikopter gör, vilket man illustrerar med kroppsrörelser. Det blir nästan som ett sorts teckenspråk. Att koppla ljuden till sådana mentala bilder är ett bra sätt att få de mindre barnen att ta till sig att språket består av byggstenar. Ljuden och de här mentala bilderna kommer först, innan man introducerar bokstäverna. 

Maten som barnen får, och matsituationen, ges stor betydelse. Sallad, frukt, bröd, oliver och flera olika sorters ostar serveras varje lunch. Barnen får chans att smaka på nya rätter, frukter och grönsaker varje vecka. Man pratar också mycket om vad maten innebär och de olika ämnen som vi behöver få i oss för att må bra, och vad det innebär att leva. Det är ganska ofta efterrätt och det händer att barnen får godis, det ska inte vara så petnoga.

Mollys jobbar mycket med att ge barnen ansvar, i ökande grad i takt med ålder. Att vara äldst innebär ett ansvar att vara förebild för de yngre. “Att ge dig ansvar, ger dig en möjlighet att klara av det” som Elisabet uttrycker det. Barn vill testa sina gränser och tävla men de värderar inte, att Kalle är snabbare än mig innebär inte att jag är dålig, bara att Kalle är snabb. Så de vuxna kan gärna uppmuntra och utmana barnen i att testa sina gränser, men det är viktigt att inte värdera insatserna. Beröm ansträngningen, inte resultatet.

Lärarroll

Barnen är här på sina villkor. Pedagogen har betalt för att var här och måste ta på sig en professionell rock, det är vissa förväntningar som ställs. Vi låter gärna föräldrar vara med, men alltid på egna villkor, vi kräver inget av dem. I det sammanhanget nämner Elisabet att det är konstigt att ett arbetarparti är så positiva till föräldrakooperativ, som kanske ofta inbegriper en sorts svart arbetskraft genom föräldrarnas jobb i förskolan.

Kritik

Mest får man positiv kritik, saker som att: “Det är annorlunda här, det är så bra”. Många barn kommer också till Mollys efter tips från föräldrar till barn som redan går här. Den kritik som de ibland hör är att det är för vuxenstyrt, att det är för många och komplicerade teman. En möjlig kritik som vi kan se är att mycket av arbetssättet är kopplat till pedagogerna som jobbar i verksamheten, om eldsjälarna försvinner vad händer då? Kan vem som helst jobba här?

/Tina, Mattias, Marcus & Lidia     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s